Det är något speciellt med potatis, egen potatis. Den har en särskild plats i odlarhjärtan, också i vår gemensamhetsodling Matparken i Uppsala. Det finns många goda skäl att avstå – den styva leran, kvickroten som brer ut sig i de kupade raderna, höstens slit med att få upp knölarna ur jorden och smeta av den värsta leran. Och alternativet – billig, ren, smärtfri potatis från mataffären. Men mer potatis ska det bli, flera nya sorter ska testas, först i köket och sedan i jorden.
Det är förstås något med smaken av riktigt färsk potatis, direkt ur landet. Men är det inte också något med stapelfödan, brödfödan, potatisfödan som vi levt av under så lång tid? Eller är bara något med det välbekanta, det som vi vuxit upp med? Kanske är det känslan av att sätta ner en knöl och gräva upp det mångdubbla? Få tycks känna samma vurm för morötter, broccoli eller bönor.
De professionella potatisodlarna är mer sällsynta nuförtiden. Såväl den odlade arealen som den totala produktionen är ungefär häften så stor idag som i början av 80-talet. I mitten av 60-talet var produktionen ungefär tre gånger så stor som idag.
I takt med att gårdarna blir allt större och färre blir det också allt svårare att hitta potatisodlare i närområdet, åtminstone om man bor i Mälardalen. Som tur är finns en riktig potatisgård inte alltför långt ifrån Uppsala. För den som handlar på Uppsalas REKO-ring är Forsberg Gris & Grönt utanför Östhammar välbekant. Här odlas drygt 30 olika sorters potatis på en hektar, ett tjugotal av dessa är lagringssorter, som bland annat säljs via REKO-ringen under vinterhalvåret.
Hit har jag nu tagit mig för att lära mig mer om odling och sorter. Behöver man verkligen 30 sorter? Smakar de så olika? Är det inte väldigt jobbigt att hålla reda på allt? Gården drivs av Ulrika och Toffe som flyttade hit på 90-talet och KRAV-certifierades 1997. Till en början odlade de bara isbergssallad och purjolök vid sidan av sina vanliga jobb. Nu odlar de, förutom potatis, mer än 50 olika sorters grönsaker på fyra hektar. Under många år levererade de framförallt via grossist till restauranger i Stockholmsområdet. Numera säljs nästan allt direkt till konsument, i närområdet eller via REKO i Uppsala.
– Egentligen är det ganska korkat att odla så många sorter, konstaterar Ulrika. Det tar tid att hålla isär dem, både i odlingarna och i lagret men det vore tråkigt med bara en sort. Fast vid 30, där någonstans går gränsen.
Ulrika och Toffe odlar dessutom mindre mängder av ett antal gamla sorter, varav fyra kommer från Nordgen: Gular Islenskar, Lange röd, Gullöga och Rättviks röd.
[ngg src=”galleries” ids=”8″ display=”basic_thumbnail” thumbnail_crop=”0″]– Många av de äldre sorterna är mindre och ger bara halva skörden men vi odlar dem ändå eftersom vill hjälpa till att bevara dem. Rättviks röd ger däremot en väldigt bra skörd.
De provar ett antal nya sorter varje år och vissa sorter skulle de helst sluta med men fortsätter för kundernas skull.
– Princess ville vi egentligen sluta med eftersom den är känslig för bladmögel men men det finns kunder som gärna vill ha den.
Potatis är lättodlat, å ena sidan, men samtidigt en av de mest känsliga för olika skadegörare och en av de mest besprutade grödorna. Potatisbladmögel är fortfarande det största problemet och även om det finns sorter som är mer motståndskraftiga än andra så drabbas nästan alla odlare förr eller senare av bladmögel. Det är också en anledning till att de flesta yrkesodlare köper en stor del nytt utsäde varje år. Ulrika och Toffe köper numera in allt utsäde varje år, utom kultursorterna, som inte finns att få tag på. Tidigare tog de en del eget utsäde men med det köpta minimerar de risken få in bladmögel via utsädet.
Om man är nybörjare bör man välja de mest bladmögelresistenta sorterna, menar Ulrika. Själva är de ofta ute i fält för att kolla efter de bruna fläckarna på bladen orsakade av bladmögel. De slår av blasten även vid mindre angrepp för att smittan inte ska sprida sig. Om vädret är torrt så kan man låta plantorna stå ett tag innan man slår av blasten. Om det är fuktigt och blåsigt bör man däremot ta bort den angripna blasten så snart som möjligt. En mer generell rekommendation är att slå av blasten när 20 % är angripen.
Bladmögel sprider sig en bra bit med vinden. Det finns visserligen inga kommersiella odlare i närheten av Ulrika och Toffe men smittan sprider sig från mindre odlingar i området.
– Vi håller koll på grannarna här och försöker se till att de slår av angripen blast så att det inte sprider sig till oss.
Problemet med bladmöglet är att det sprider sig till knölarna som sedan ruttnar i lager. Brunrötan kan övervintra i potatisar som blivit kvar i fält eller spridas med smittat utsäde. Om man tar eget utsäde bör man gå igenom det nog så att det åtminstone inte finns några synliga tecken på brunröta. Det är ingen garanti men en relativt enkel åtgärd. Vissa sporer från potatisbladmögel kan överleva tre år i jorden så växtföljden är viktig. Det är bra att ta bort den smittade blasten från odlingarna men tänk på att sporerna kan överleva även i komposten. Vill man återföra näringen i blasten till jorden är det bästa att lägga blasten en bit från odlingarna där det inte ska odlas potatis de kommande fyra åren.
Potatis kan drabbas av många andra sjukdomar som till exempel nematoder, kräfta, virus och skorv. De flesta av dessa går att förebygga med en bra växtföljd med minst fyra år mellan potatisodlingen, gärna mer. Det är också bra att välja resistenta sorter. När det gäller insektsangrepp så är det bladlöss, stritar, knäpparlarver och jordfly som brukar ställa till mest problem. Potatis går att odla i de flesta jordar men trivs bäst i lite lättare jordar som sand- eller mulljordar.
Så vilken är då Ulrikas och Toffes egna favoriter, av de dryga 30 sorter som de har att välja mellan. Av de riktigt tidiga är Timo en favorit. Den förgror de tidigt i växthuset och sätter i början av maj. Med hjälp av dubbla fiberdukar brukar den gå att skörda till midsommar.
– Timo är jättefin och god. Tidigare odlade vi Rocket men nu har vi gått över helt till Timo.
Efter den jättetidiga potatisen kommer andra sorter för färskkonsumtion. De ska räcka tills skörden av de senare, lagringsbara sorterna, börjar bli klara. En av favoriterna bland de lite senare sorterna är Amandin, en fransk gourmetpotatis som skördas som färskpotatis och kan hålla sig bra i lager, om den hanteras varsamt.
– Maestro är en annan favorit, en avlång, fast, gul, fin potatis att ugnsrosta, säger Ulrika, som samtidigt betonar att det här med smak är väldigt individuellt. Amandin och Rosa gold är lite torrare och har mycket smak. Många kunder föredrar de lite vattnigare sorterna som Princess till exempel.
Här hos Forsberg Gris & Grönt sätts den största delen av potatisen runt den 18 maj och då har den legat och förgrott i ungefär fem veckor. Förgroningen sker i backar i samma lokal som fungerar som lager under höst och vinter. Genom att öppna fönsterna och sätta upp tilläggsbelysning sätter de igång groningsprocessen. Eftersom det inte finns plats att sprida ut potatisarna så mycket som de skulle önska, ligger de i flera lager i backarna. Det gör att en del av potatisarna utvecklar längre groddar vilket begränsar förgroningstiden. Den generella rekommendationen är 4-6 veckor men tiden beror också på temperaturen, 10-12 grader är lagom. Den optimala tidpunkten för sättning beror på jordtemperaturen och risken för frost efter uppkomst. Det bör vara minst 7-8 grader i jorden och potatisen bör inte komma upp innan frostrisken är över. Radavståndet får gärna vara relativt stort, 80-85 cm, eftersom det skapar ett torrare mikroklimat som begränsar utvecklingen av bladmögel. Ett lagom plantavstånd är ca 30 cm och rekommenderat sättdjup är 6-10 cm. Efter sättningen brukar potatisen kupas.
– I början är det en fördel om drillarna inte är för höga eftersom jorden värms upp långsammare då, förklarar Ulrika.
Senare under säsongen är det däremot viktigt att jorden täcker ordentligt så att inte potatisarna blir gröna.
– Det är bra om drillarna är spetsiga eftersom det gör att regnvattnet rinner ner i fårorna bredvid raderna. Det minskar risken för att bladmöglet ska sprida sig till knölarna.
När det gäller bevattningen är det viktigast att hålla koll på vattentillgången från att plantorna är 5-10 cm och en tid framöver, då knölarna börjar att bildas. Bra tillgång på vatten ger fler knölar som är jämnare i storlek. Vattentillgången är viktig även senare under säsongen, om än inte lika kritisk.
Potatis som ska lagras ska helst ha bildat skal. Skalbildningen sätter igång när man slår av blasten, vilket man bör göra två till tre veckor innan slutskörd. Efter skörden bör potatisen först torka och därefter helst ligga ett par veckor i 10-15 grader. Då bildas ett tjockare skal och eventuella skador på potatisen kan läka. När potatisen läkt förvaras den optimalt vid 4 grader i 100 % luftfuktighet men den kan hålla sig fin länge även under mindre optimala förhållanden.
Provsmakning
Matparkens panel på sju personer smakade sig igenom tolv olika sorter, de flesta av dem både kokta och ugnsbakade. Några av dem är Forsberg Gris och Grönts mest populära sorter men här finns också en och annan uppstickare. Vi var överraskande överens om vilka vi gillade. Testets vinnare blev Cherie. Av de äldre sorterna var Gullöga en favorit.
| Sort | Betyg ugnsbakad | Betyg kokt | Kommentar |
| Carolus | 4 | 4 | Besk, halvdan eftersmak men lite godare i ugn. |
| Maris peer | 5 | 6 | Bra konsistens. Lite nötig. Smörig. Lite besk. |
| Emmalie | 7 | 5 | Ganska smaklös men bra konsistens, fast. |
| Gullöga | 7 | 7 | Mjölig, jordig, smörig. Lite besk. |
| Anya | 8 | 6 | Smakar mycket potatis. Jordig. |
| Cherie | 9 | 8 | Söt, nötig, smörig. Mycket bra i ugn. |
| Rosa gold | 4 | 3 | Något blaskig, bättre i ugn men ändå blaskig. |
| Maestro | 5 | 4 | Neutral. Varierande åsikter. |
| Princess | 5 | 6 | Mild, lite tråkig och lite besk. |
| Bergerac |
| 5-7 | Ganska stark smak utan beska. Märklig konsistens. |
| Lange röde | 6 | 5 | Neutral. God men inte speciell, inte besk. Helt ok! |
| Rättviks röd |
| 5 | Den mjöligaste potatisen. Lite tråkig. |
Först publicerad i Hemträdgården 2020