Stadsnära kommersiell odling i Göteborg

Stadsnära kommersiell odling i Göteborg

Göteborgs stad satsar sju miljoner per år på odling i och omkring staden. Det började 2011 med satsningar på hobbyodling. Sedan 2014 finns det även ett politiskt mål om att öka den ekologiska matproduktionen på stadens mark.

Göteborgs stad äger 3000 hektar jordbruksmark. Marken köptes upp under 60-70-talet under miljonprogramsbygget men befolkningstillväxten följdes oväntat av en minskning och det var först på 90-talet som staden började växa igen. Nu byggs det för fullt men Göteborgs kännetecknas fortfarande av kilar med tät bebyggelse som omgärdas av landsbygd. Ett exempel på det är stadsdelen Angered. Här ligger kommunens senaste satsning på kommersiell odling i staden.

Testbädden är ett 2,7 hektar stort område indelat i mindre lotter. Fältet omgärdas av betesmarker och naturområden på ena sidan. På andra sidan, ett par kilometer bort syns miljonprogrammets höghusområden. Såhär i början av oktober viner västkustvindarna och regnskurarna kommer och går. Den trasiga plasten över odlingstunnlarna flaxar outtröttligt.

[ngg src=”galleries” ids=”3″ display=”basic_thumbnail” thumbnail_crop=”0″]

Intill odlingarna har jordbruksförvaltaren ställt upp en container för redskapsförvaring och en manskapsvagn för fikapauser. De har även investerat i stängsel runt hela odlingsområdet och en första jordbearbetning.

På testbädden kan de som är intresserade av kommersiell odling prova på att odla lite större ytor, från 500 till 1000 kvadratmeter. Myriam Coulombe och Milagros Mercado är två av odlarna, från Kanada respektive Peru. Båda har funnit kärleken i Göteborg och bor här sedan ett par år. Myriam är utbildad agronom. Hon har alltid varit intresserad av odling men det här är första gången hon själv odlar i den lite större skalan.

– Vi valde att odla tio olika sorters grödor som vi kände till utan veta så mycket om hur de odlas, säger hon.

Grönkålen är en av de grödor som gått bäst och som fortfarande pryder odlingslotten såhär i början av oktober. I andra änden står majsen, några rader med en hög, frodig sort som ännu inte bildat några kolvar och en klenare sort som kanske kan hinna ge lite skörd innan vintern kommer. Den höga är en peruansk sort som Milagros ville testa.

Såhär vid säsongens slut tycks de lite trötta och nästintill uppgivna. Det har varit roligt men mer arbete än väntat. Förutom de utmaningar som alla nya odlare ställs inför har det strulat med en del praktiska saker som kommunen ansvarat för.

Rinnande vatten är på gång men oförutsedda problem har gjort att odlarna än så länge hämtar vatten i tillfälligt uppställda sockerbits-tankar. Ibland har vattnet tagit slut vilket försenat sådd och plantering. En torr vår och försommar gjorde det inte lättare. Jorden plöjdes dessutom först i våras och resterna av den gamla vallen har gjort jorden svårarbetad.

– Det är en bra idé men vi känner oss lite som försökskaniner, förklarar Myriam.

Flera av odlarna har inte kommit igång än och en anledning är troligen att det tagit tid att få allt på plats. Myriam och Milagros har inte sett till sina odlarkollegor särskilt ofta.

Olof Olsson är testodlarnas kontaktperson på fastighetskontoret. Han ansvarar för det praktiska men jobbar också med att utforma arrendeavtalen och utreda hur kommunen kan stötta odlarna utan att gynna enskilda näringsidkare.

– Målet med testbädden är att sänka trösklarna för nya odlare, säger han.

Det handlar dels om tillgången till mark men också om andra investeringar som krävs för att komma igång med yrkesmässig odling. Man vill bland annat underlätta för nyanlända svenskar med lantbruksbakgrund. Många av dem har av olika skäl svårt att etablera sig som odlare i Sverige. Språket, byråkratin och startkapitalet är några av de hinder som kommunen hoppas kunna överbrygga. En annan utmaning är förstås klimatet.

– Det är betydligt blötare och kallare här än i Syrien, Irak och Kurdistan där flera av odlarna kommer ifrån, säger Olof.

Förhoppningen är att några av dem ska trotsa regnet, vinden och kylan. Om de vill fortsätta, och förutsättningarna är de rätta, kommer Göteborgs stad att hjälpa dem vidare. En av Olofs utmaningar är att hitta lämpliga arrenden. Redan nästa år kommer en av testbäddens odlare att få tillgång till en hektar mark i Torvhög i nordöstra Göteborg.

– Det är lite av ett detektivarbete att hitta de här platserna, konstaterar Olof. Mycket mark är bunden i långa arrenden och det är inte all mark som passar för grönsaksodling. Det är också mycket enklare för kommunen att arrendera ut till hästgårdar. De kan betala bra och har inte alls lika stora behov som trädgårdsodlare.

En annan grupp som söker sig till testbädden är unga stadsbor som börjat intressera sig för odling. Många har inspirerats av Curtis Stone som skrivit boken Urban Farmer, om intensiv kommersiell odling på outnyttjade odlingsytor i villaträdgårdar.

– Den här gruppen kommer kanske aldrig att vilja odla större ytor, säger Olof. Tanken är att de ska kunna stanna kvar på testbädden så länge de vill.

Myriam och Milagres är däremot tveksamma till storleken på lotterna. Det är för litet för att kunna använda maskiner och för stort för att sköta för hand, menar de. Nästa år kommer det i alla fall att vara möjligt att arrendera lite mer än 1000 kvadratmeter.

Arrendepriset ligger på 1500 kr per hektar. För odlarna på testbädden tillkommer en lika stor summa för investeringen i stängsel. Eftersom de inte själva får bygga på arrendemarkerna går jordbruksförvaltningen in och investerar i bevattning, dränering, redskapsskjul, växthus och annat. En viss procent av den investeringskostnaden läggs sedan på arrendekostnaden.

Två mil nordost om centrala Göteborg, ligger Bergums andelslantbruk, ett av de företag som redan arrenderar en större bit mark av kommunen. Företaget drivs av Jenny Persson och Charlotte Flink som valt att satsa på ekologisk grönsaksodling. Båda har utbildat sig till trädgårdsingenjörer i Alnarp och målet är att odla till ungefär 100 andelsägare på den hektar som de har tillgång till. Säsongen 2017 var den första riktiga odlingssäsongen med 600 kvadratmeter frilansodling, 200 kvadratmeter växthus och tio andelsägare. Överskottet säljer de på marknader och via den lokala REKO-ringen. Försörjningen kommer än så länge från deltidsjobb utanför gården.

På gården finns även två andra odlingsföretag, Earthculture farm och Lilla jordbruket. Earthculture farm har tagit paus i år eftersom marken behövde dräneras, en investering som kommunen stått för. Alla odlarna bor i de två husen som hör till gården. Jenny på Bergums andelsjordbruk berättar entusiastiskt om fördelarna med att vara flera på samma plats.

– Det är väldigt bra att kunna dela på saker som gödsel, kompost och verktyg. Lilla jordbruket har till exempel en traktor som vi alla har användning av. Vi gör även en del inköp tillsammans och ordnar olika aktiviteter. Själv skulle jag vilja ha mer musik och andra kulturella evenemang på gården.

Att vara arrendator är inte självklart enkelt. Ibland tar det tid att få saker fixade eftersom det måste passera stadens byråkrati, men på det stora hela funkar det väldigt bra.

– När vi fick ett nytt pumphus var det en reservdel som de var tvungna att byta och då var vi utan vatten i flera veckor. Men vi hade ju också kunnat fixa det själva med risk för att vi fått ta kostnaden själva.

På det stora hela tycker Jenny har de en väldigt bra dialog med tjänstemännen kommunen. Det finns ett stort engagemang och en genuin önskan att kunna möta odlarnas behov. De får inte gynna enskilda företagare men de gör vad de kan inom lagens ramar.

Ännu i början av oktober är växthuset fullt med tomater, åtta olika sorter, röda, gula svarta. Vissa har funkat bättre än andra men alla smakar fantastiskt. De skulle egentligen varit skördade och nedplockade nu men Jenny har sparat det arbetet till en grupp från Fristads folkhögskola som kommer på studiebesök imorgon.

– Jag kan inte tänka mig att köpa tomater i affären längre, säger hon, inte för utseendet men för smaken.

Publicerad i Landskap nr. 8 2017