Andelsodling på Länsstyrelsen i Västa Götaland
Lina Morin på Länsstyrelsen i Västra Götaland och Sara Danielsson på Studiefrämjandet, Göteborg har jobbat med andelsjordbruk sedan 2013. Det började med en Mistra-finansierad förstudie som ledde fram till ett treårigt projekt som avslutas i år. Projektet finansieras med regionala utvecklingspengar från Västra Götalandsregionen och pengar från landsbygdsprogrammet.
När arbetet började fanns inga andelsodlare i länet. Då handlade det framförallt om att sprida information om andelsodling, både till producenter och konsumenter. Nu finns en dryg handfull odlare och projektets uppdrag är att stötta de nya företagen genom att bolla idéer, bjuda in till nätverksträffar och samarbeta med odlingsrådgivare. Lina säger att det tar lång tid att etablera företagen och få upp lönsamheten.
– Tre säsonger är ingenting. Det tar ofta fyra, fem år innan man vet om det håller. Det speciella med andelsodling är att odlarna har väldigt olika förutsättningar och intressen. Många börjar i väldigt liten skala medan de försörjer sig på annat. Själva affärsmodellen ger utrymme för variation i både utbud och upplägg utifrån vad som tilltalar producenter och konsumenter.
Några av de vanligaste frågorna som nystartade producenter ställer sig är hur mycket de kan ta betalt, hur mycket de klarar av att odla och hur många andelar den arealen räcker till. Och om det finns någon som kommer att vilja köpa grönsakerna.
– De stora utmaningarna är att våga ta betalt och att få fram kvalitetsgrönsaker i lagom tempo under hela säsongen, säger Lina. Att hitta kunder har däremot inte varit något problem.
Just nu jobbar Lina och Sara med en utvärdering som riktar sig till kunderna. Målet är att ta reda på hur mycket de är beredda att betala och hur nöjda de är. I projektet ingår också att ta fram ekonomiska kalkyler för andelsproduktion.
En utmaning för de små producenterna är att de hamnar utanför lantbrukets stödsystem. Startstödet är svårt eftersom det ofta tar mer än 18 månader att komma igång och de gör sällan investeringar över 100 000 kr som skulle kunna ha ersatts med investeringsstöd. Frågan är hur vi kan göra för att de ska kunna få en del av den här landsbygdsutvecklingskakan.
Lina trycker också på vikten av att hitta andra samarbeten för att nå fler konsumenter, till exempel med studieförbund eller andra organisationer. Målet med andelsproduktion är att odlarna ska kunna få en skälig betalning för sitt arbete. Det är en pedagogisk utmaning att visa vilka kostnader man har och hur mycket arbete det är. Ett sätt att jobba med det skulle kunna vara att ha studiecirklar med potentiella konsumenter och producenter tillsammans.
För projektets del handlar det om att hitta producenter som är beredda att satsa. Intresset finns men det är viktigt att man pratar om hur andelsodling funkar och vilken spännvidd det finns. Andelsodling är inte den ideala modellen för alla. Det handlar om att hitta den affärsmodell där man får bäst betalt och kan skapa goda relationer med sina kunder.
Linas tips till blivande producenter!
- Våga prova! Skaffa en liten grupp med konsumenter och sätt igång.
- Konsumenter vill ha lagom mycket insyn och inte så mycket ansvar. En medlemsförening kan vara bättre än en ekonomisk förening. Det ömsesidiga förtroendet är det viktiga.
- Börja i liten skala. Det blir snabbt arbetsintensivt eftersom man måste göra precis allt, från odling till försäljning och utvärdering.
- Man måste tycka om människor och sätta värde på direktkontakten med sina kunder.
Kollinge Torpargård, Skåne
Start: 2015
Inriktning: Grönsaker på friland, ca 1ha. Två tunnelväxthus på sammanlagt 450 kvadratmeter. Planterar bärbuskar, fruktträd och andra perenner för framtiden.
Jordart: Stenig lättlera.
Maskiner: Två traktorer, en med extra långsamgående växel, planteringsmaskin, treskärig plog, harv och en weedmaster med hemmabyggd elmotor.
Antal medlemmar 2016: 57
Omsättning 2016: ca 200 000 kr
Hemsida: https://kollingetorpargard.se/
– Det är en slags frihet att kunna driva och utveckla det här själva samtidigt som vi gör det tillsammans. Vi är tre personer som bor och jobbar här och det gör det lätt att fatta beslut, säger Klara, en av tre odlare på Kollinge Torpargård.
Kollinge Torpargård ligger i nordvästra Skåne och drivs av Klara, Britta och Victor. De levererar grönsaker till ungefär 60 hushåll i närområdet. Målet är att alla kunder ska ligga inom tre mil från gården men i nuläget accepteras upp till fem mils avstånd. Helsingborg, som är närmsta stad, ligger två och en halv mil bort.
– Det bästa med odlingen är att få jobba utomhus, kontakten med naturen och att få följa odlingssäsongen, säger Klara. Vi vill jobba med en lokal matförsörjning och det känns väldigt meningsfullt att göra det på det här konkreta sättet.
Den stora utmaningen är att få ekonomin och livet att funka rent praktiskt. Än så länge har de bara kunnat ta ut en väldigt liten lön, omkring 6 000 kr per person under 2016. Alla har andra jobb bredvid och det är inte alltid helt lätt att passa ihop med odlingsarbetet.
Kollinge Torpargård levererar 20 lådor per säsong. De har valt att tillämpa en flexibel prissättning där medlemmar som har lägre inkomst kan betala ett lägre pris.
– Men vi kollar ju inte vad folk tjänar. Det är upp till medlemmarna att avgöra vad det är värt. De flesta lägger sig i mitten men vi har medlemmar som betalar allt från lägsta till högsta beloppet. Under 2017 kommer en hel låda att kosta 2500-4500 kr per år och en halv låda ungefär hälften av det. De som vill kan köpa till ett eller två kilo potatis i veckan.
Bokslutet för förra året är precis avslutat och de funderar en del på hur ekonomin kan bli bättre. Priserna kommer att höjas men lägstanivån kommer att vara densamma. Alla ska kunna köpa deras grönsaker, oavsett inkomstnivå.
– Vi kommer också att kunna minska kostnaderna framöver, säger Klara. Vi har blivit bättre på att odla och göra saker i rätt tid. Första året lade vi jättemycket tid på onödiga saker. Vi började lite för stort men det var delvis för att vi fick startstöd på 250 000 kr som tvingade oss att satsa.
Några mål för framtiden är att minska dieselanvändningen ytterligare, planera bättre för att få en jämn skörd över hela säsongen och att satsa mer på marknadsföring.
– Alla tycker att det är tråkigt med marknadsföring men vi kommer att behöva lägga lite energi på att hitta nya kunder. Vi kommer också att göra en tydlig ekonomisk sammanställning till kunderna för att de ska se vad de får för pengarna, vilka utgifter vi har och vilket arbete som ligger bakom.
Under 2016 anordnade de en gemensam arbetsdag i samband med pumpaskörden.
– Det kom ca 12 familjer, runt 40 personer totalt, och var väldigt uppskattat. Det är roligt men mycket jobb att med organisera allt.
Nyttogården, Ångermanland
Start: 2013
Inriktning: Grönsaker på friland, ca 1ha. Grisar till slakt i samarbete med en granne som odlar foder. Höns.
Jordart: Mullrik, lerig mo och lättlera.
Maskiner: En fyrhjuling, en gammal planteringsmaskin och en radrensare. Traktor och potatisupptagare hyrs eller lånas av grannar.
Antal medlemmar 2016: 40
Omsättning 2016: ca 300 000 kr
Nyttogården på Facebook
Nyttogården drivs av Niklas Markie som nu är inne på sin femte odlingssäsong. Verksamheten har vuxit långsamt, från ett tiotal medlemmar till ett fyrtiotal. De första årens höga ambitioner om att kunna erbjuda grönsaker året om, förädlade produkter och middagar har sänkts.
– Vi skulle behöva vara tre personer för att kunna genomföra allt det där. Nu levererar jag grönsaker 20 veckor om året.
I år kommer Niklas att odla 74 sträckmeter grönsaker till varje andel. Den är en liten minskning jämfört med tidigare men det hoppas han kunna kompensera med bättre tajming och därmed bättre skörd på den yta som han odlar.
De första säsongerna gjorde Niklas det mesta arbetet för hand men det är tungt och snart insåg han att kroppen inte skulle hålla. Efter ett par år köpte han en fyrhjuling, en planteringsmaskin och en gammal radrensare att sätta på traktorn. Ambitionen att leverera grönsaker en större del av året föll på att han inte hade något modernt lager. Den gamla jordkällaren blir inte tillräckligt kall vilket gjorde att svinnet i lagret blev alldeles för stort.
– Det har varit en lättnad att sänka ambitionerna. Det är väl det som är utmaningen, att hitta sin nivå, vad klarar man varje år. Det kan man bara lära sig genom erfarenhet och så får man hoppas att man inte bränner ut sig på vägen. Man måste kunna ha ett liv i övrigt och fungera som människa.
Andelarna kostar 6 600 kr för en hel andel och 3 300 kr för en halv och levereras från andra veckan i augusti fram till veckan innan jul. De som vill kan dela upp betalningen månadsvis. Han har även linderödsgrisar och höns så de som vill kan köpa till kött och ägg.
Logistiken är en av de saker som har varit svårt att få till. På de flesta utlämningsställena har medlemmarna bara tre timmar på sig att hämta sina varor vilket är svårt för många. Det är bra om de har en eller ett par dagar på sig. Betalningen är en annan svårighet. I några fall har medlemmar kommit fram till att konceptet inte fungerat för dem och slutat betala. Niklas berättar att han börjat skriva ner villkoren för att förtydliga vad som gäller. Helst skulle han se att medlemmarna skrev under också. Kanske blir det så framöver.
Som många odlare konstaterar han att det tar tid att lära sig saker och trots många välmenande goda råd har han velat göra på sitt sätt och prova sina egna idéer. Fyra års verksamhet och många misstag senare konstaterar han att det är en hel del som han skulle ha gjort annorlunda om han skulle startat på nytt idag.
– Ta det lugnt, gör en sak i taget, skaffa inte en massa djur på en gång. Börja i liten skala, inse att det tar tid och det kommer bli fel flera gånger om. Det är inte statiskt. Och det tar flera år att lära känna sin mark.
Han konstaterar också att många av arbetsmomenten är mycket lättare om man är flera, som att lägga ut en fiberduk till exempel. Och att det skulle vara fint med sällskap.
– De där långa dagarna när man går och rensar ogräs – om man är två så är det mycket lättare. Då kan man tillåta sig att ha en dålig dag för det blir ändå någonting gjort. I år har jag jobbat ganska mycket själv men jag har också haft en del hjälp av min flickvän och en kille från Arbetsförmedlingen.
Det är inte helt enkelt att hitta en kompanjon. De flesta vill göra sin grej på sitt sätt och efter några års verksamhet har han själv hittat ett sätt som funkar för honom. Det måste dessutom vara någon som är beredd att investera ekonomiskt i det som han redan har byggt upp.
Att ha någon form av mentor- eller sponsorskap skulle kanske vara ett sätt att undvika de värsta misstagen, funderar Niklas. Möjligheten att ringa och fråga de andelsodlare som verkligen lyckats och göra precis som de säger. Men förutsättningarna är å andra sidan så olika på olika platser och för olika människor.
– Om jag skulle starta på nytt nu så skulle jag nog kontakta en gård som redan håller på och försöka utveckla något i samarbete med, dels kring maskiner men också för att jordarna oftast är bättre. Det är så otroligt mycket jobb att få igång en jord som är i dåligt skick. Det fattar man inte förrän man gått och rensat i fyra år.
Klovsta gård, Ångermanland
Start: Jordbruket startade 2012. Andelsjordbruk sedan 2016.
Inriktning: Höns, Grisar, Kor och Får. 30 ha naturbete och 40 ha åkermark. Husbehovsodling av grönsaker, rotfrukter och potatis. Några fjällkor för mjölk till husbehov.
Antal medlemmar 2016: 45
Klovsta gård på Facebook
Klovsta andelsjordbruk drivs av Eija och Mika Kortesaari. De har satsat på en diversifierad djurhållning och förra året (2016) hade de 45 medlemmar som fick fyra köttlådor under ett år, två nötlådor, en gris- och en lammlåda. De har investerat i en egen frysbil och det mesta av köttet går till kunder i Stockholm.
– För oss skulle det inte räcka med närområdet. Folk är mycket priskänsligare här. Det finns mycket vilt att köpa och många jagar själva, förklara Eija.
För att kunna försörja sig på gården skulle de behöva ungefär 100 andelar. Med det skulle de kunna ta ut ungefär en heltidslön vilket skulle vara tillräckligt för familjen att leva på. Förutsättningarna för att öka produktionen finns redan på gården. De har den areal och de byggnader de behöver. Det är bara kunderna som fattas. Än så länge har de inte gjort någon större ansträngning för att marknadsföra sig. De har en facebook-sida och ett instagramkonto och de befintliga medlemmarna som sprider ordet vidare.
– Vi har en hemsida på gång. Det blir ju väldigt kortfattat på sociala medier, mycket gulliga djur. Egentligen skulle vi vilja dela med oss mer av våra tankar om vårt sätt att bedriva lantbruk och bidra till en djupare förståelse för det vi gör, säger Eija.
Produktionen på Klovsta gård är helt gräsbaserad. De odlar långliggande vallar och djuren går ute året runt i små grupper. De skördar i stort sett allt vinterfoder till djuren själva förutom lite korn som köps in till grisar och höns.
Ungefär hälften av kunderna förstår ganska väl vad de vill åstadkomma. Det är kunder som ställer höga krav på kvalité och hållbarhet. Eija skulle önska att det var fler som tänkte som dem.
– Det är inte så lätt att nå ut med budskapet. Det gäller att ha tid och ork för medlemmarna. De får komma närhelst de vill på gårdsbesök och många tar sig hit ända från Stockholm för en gårdsvistelse. Samtidigt blir fler och fler blir vegetarianer och många tycker att vi ska sluta äta kött. Jag tror att vi behöver både djurhållning och växtodling.
Den stora fördelen med andelsjordbruket är att de vet precis hur mycket kött de kommer att sälja under året. Det gör det mycket lättare att planera. Svårigheten är att hålla reda på alla människor och att kunna ta ut ett pris som täcker deras kostnader. Det kan också bli rörigt med logistiken. Och precis som för många andra lantbrukare gäller det att hitta den där balansen mellan arbete och fritid.
– Det gäller att orka och hinna med allting. Vi jobbar lite för mycket och vi har funderat mycket på ekonomin. Hur mycket behöver vi kunna ta ut i lön för att klara en månad? Vi siktar också på att producera så mycket som möjligt av den mat vi själva äter. Det är viktigt för oss.
Lilla andelen
- Två 10-kilos benfria nötlådor vid två olika tillfällen, totalt minst 20 kilo vakuumpackat, märkt nötkött i konsumentvänlig förpackning. Färsen packad i 500 grams platta paket för snabb upptining.
- En lammlåda med ett finstyckat lamm, vakuumpackade och märkta delar.
- En kvarts fullvuxen skogsgris finstyckad och vakuumpackad i låda, märkta delar.
Leveranserna sker från vår frysbil 4 ggr om året. Lilla andelen kostar: 700 kr/månad upphämtat från gården, 750 kr/ månad levererat med vår frysbil mellan sträckan Sollefteå – Härnösand – Sundsvall, 800 kr/månad levererat på sträckan E4 – Stockholm.
Stora andelen
Dubbla mängden nötkött. Lägg på 250 kr/månad så levererar vi allt annat lika lilla andelen!